Svante Axelsson om etanoldebatten

https://www.klimatsmart.se/images/news/SvanteAxelsson.jpg

Då var det dags igen. Etanoldebatten. Egentligen inget nytt i sak även om det ser så ut i medier. Sören Wibes rapport är en sammanställning av tidigare diskuterade forskningsrapporter. Och den första enkla slutsatsen är att det är skillnad på etanol och etanol på samma sätt som det är skillnad på el och el. När det gäller el och elbilar har diskussionen om elbilar inneburit att allt fler människor är klara över att el från kolkraft inte är ett alternativ medan el från vind och biokraft är ett mycket bättre miljöval. Men etanoldebatten är tyvärr präglad av on eller off. Om man börjar odla etanol på tidigare regnskogsmark är det självklart att den etanolen är värre än att köra på bensin men om man däremot kör på sockerrörsetanol odlad på redan etablerad åkermark så är det oftast bättre än fossila bränslen. En viktig ny slamkrypare är gödslingens klimateffekter. Om det är så att det blir mycket mer lustgasavgång (ca 300 gånger aggressivare växthusgas) av konstgödslingen faller inte minst spannmålsetanolen i sämre dager. Majsetanolen som Sören Wibe i mångt och mycket hänvisar till är det i princip ingen som försvarar ur klimatsynpunkt. Nu håller ju EU glädjande nog på att rensa upp i denna djungel och när hållbarhetskriterierna har trätt i kraft får det bara säljas etanol som är minst 35 procent bättre än fossila bränslen. Sen är ju etanol inte den slutliga lösningen utan ett steg på vägen. Hela diskussionen om vilka alternativa bränslen som är bäst kan lätt bli förlamande och leda till att människor ger upp och fortsätter att köra på fossila bränslen. Det är mycket olyckligt. Tvärtom kan introduktionen av etanol, biogas mm leda till att vi får till en diskussion om att huvuduppdraget handlar om att få fram mycket mer energieffektiva bilar. Och då kommer svaret att vara enkelt. En elbil har nästan inga förluster (om det kommer från t ex vindkraft) medan förbränningsmotorn med en hög verkningsgrad bara nyttjar ca 30 procent av energin. Och sedan är det den andra stora frågan som går i repris. Livsmedelspriserna och etanolen. Etanolen anklagades för att vara orsaken till att världsmarknadspriserna på bland annat vete höjdes för några år sedan. Frågan är hur man får ihop det resonemanget nu när livsmedelspriserna har sjunkit samtidigt som etanolanvändningen har ökat! Olika forskningsrapporter visar att det är många olika faktorer som påverkar världsmarknadspriset på livsmedel. Och att ca 2 procent av jordens åkermark nyttjas för etanolproduktion har i det sammanhanget en mycket liten betydelse. Det som verkligen slukar åkermark i ett globalt perspektiv är foder till all köttproduktion. Cirka 70 procent av all jordbruksmark i världen går till djurfoder. Köttkonsumtionen är den stora frågan! Så vill Sören Wibe verkligen lyfta fram något viktigt beteende som på ett mycket betydande sätt både skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser och innebära lägre priser på t ex vete så är det minskad köttkonsumtion. Eller varför inte tala om andra omfattande grödor som tränger undan livsmedelsproduktion, som exempelvis de extremt subventionerade tobaksodlingarna i EU. Det paradoxala är dock att bönderna i Afrika m fl behöver få mer betalt för sitt livsmedel, inte lägre, om de ska öka produktionen. Men det får jag utveckla en annan gång… Låt oss lämna denna enögda och överdrivna etanoldebatt som bara förvirrar och framför allt måste vi lära oss att skilja på etanol och etanol, även om etanolen bara är en övergångslösning bland flera.