Klimatsmart - genvägen till sköna gröna köp

Recension av Seat Leon TGI 110 CNG Gas

https://www.klimatsmart.se/images/news/seat-leon-tgi-110-cng250x165.jpg

Nu har det ljusnat något för Seat, tack vare modellen Leon som står för närmare två tredjedelar av märkets försäljning i Sverige. Nu kommer i gasutförande, både den femdörrars halvkombin och den större helkombin. Spanskt på gång? Seat har varit Volkswagenkoncernens sorgebarn länge, med stagnerande försäljning och otydlig profil. Men för den upplyste konsumenten har det öppnat möjligheter att köpa VW-bilar i annan skrud till klart lägre priser, både nytt och begagnat. Nu har det ljusnat något för Seat, tack vare modellen Leon som står för närmare två tredjedelar av märkets försäljning i Sverige. Det är också denna modell som nu kommer i gasutförande, både den femdörrars halvkombin och den större helkombin. Siktet är som förut inställt på privatköparen; förmånskunderna tänks välja Audi eller kanske Volkswagen. Spanskt temperament? Seat försöker marknadsföra sina bilar med spanskt temperament, men innanmätet är ju precis det samma som hos de tyska syskonen, så skillnaden blir minimal. Men inget fel i det, man får koncernens nya, variabla MQB-plattform och den utmärkta 1,4 litersmotorn vi känner från flera Audi och Volkswagen-modeller. Seats namngivning är inte enkel att begripa. Snåldieseln av Leon kallas Ecomotive, gasversionen av Seat Mii kallas Ecofuel på samma sätt som Volkswagens gasbilar, medan Leon gas kallas TGI. Men det avgörande är förstås vad som finns under skalen, och här delas tekniken med Audi A3 G-tron och VW Golf Ecofuel. Motorn är optimerad för gas, med avancerad gastrycksreglering, ändrat topplock, turboladdare, insprutningssystem och katalysator. Effekten sjunker därmed till 110 hästar mot de 122 i bensinaren, vridmomentet förblir det samma men uppnås vid något högre varvtal. I gengäld har bilen exakt samma prestanda på gas som på bensin; det finns ingen anledning att ställa om till bensin inför omkörningen – och det går inte heller. Precis som sig bör, går bilen alltid på gas så länge trycket i tankarna överstiget tio bar, och slår sedan automatiskt över till bensin. Om motorn är kall, startar den på bensin men slår snabbt och omärkligt över – pysandet och knäppandet som hörs i en del andra gasbilar är borta här. Gasoptimeringen märks på förbrukningen, som i snitt under vår blandade provkörning landar strax över de uppgivna 3.5 kg per 100 km, vilket är samma nivå som för koncernsyskonen men långt under många konkurrenters. Tyvärr är gasmacken i Uppsala trasig, så vi får också uppleva ett antal mil på bensin, med snittförbrukning på 0,55 liter milen, vilket är snålt. En fullstor bensintank är förstås inget som ska användas till vardags – varför då köpa gasbil? – men blir värdefull den dag bilen ska säljas; begagnatmarknaden för gasbilar som i praktiken bara kan köras på gas är skakig. Den låga förbrukningen underlättas av att motorn stängs av när man stannar, kopplar ur och trycker ner bromsen. Så fort man släpper bromsen, går motorn igång igen. För att systemet ska fungera måste bilen varit uppe i över 4 km/h sedan sista avstängningen och alltför mycket strömförbrukande utrustning får inte vara igång. Vi testade tekniken i samverkan med DSG-lådan i Audi G-tron och imponerades inte; bland annat hann den stängas av när vi växlade mellan ettan och backen vid fickparkering. Med Seatens manuella låda funkar systemet mycket bättre. En växelindikator berättar när det är dags att växla upp, och om man ignorerar den tillräckligt länge kommer en tydlig, skriftig uppmaning mitt i instrumentpanelen. Lättrullande däck från Michelin sparar också några centilitrar. Ta det fint: Seats märkesidentitet ska vara sportig och Leon har aggressivt kantiga linjer, men gasversionen är trevligast när den körs lugnt. Trots att Seat bantat bort nästan 100 kilo jämfört med förra versionen, och trots att gastankarna är i lättviktsmaterial, så är det nästan 1,5 ton bil som ska dela på 110 hästar och det blir inga sprudlande prestanda. Vid hård acceleration är motorn ansträngd och bullrig utan att bilen skjuter särskilt mycket fart, däremot har den bra vridmoment från ganska låga varv vilket gör det lätt att ligga kvar i hög växel även när farten sjunker. Dyrare Leon-versioner har avancerad bakre fjädring, men gas-Leon får nöja sig med den enklare. Seat uppger inte om man förstärkt fjädringen för att kompensera för extravikten, men bilen är komfortabel i alla lägen vilket förstås är det viktigaste. Lätt och ledigt: Denna tredje generationens Leon är mindre och lättare än föregångaren, men rymligare invändigt tack vare att hjulen dragits ut mer i hörnen, som en del av användandet av koncernens nya, modulära MQB-plattform. Den kantiga designen, som jag för övrigt tycker är klart snyggast av VW-koncernens olika mellanklassbilar, gör också sitt till. Fem dörrar är standard, tredörrarsversionen finns bara i vissa sportutföranden, och lika bra är det eftersom den svenska marknaden nog hade ratat den i alla fall. Många kommer nog att lägga på merkostnaden för kombiversionen i gasutförande. Testbilen har sportsäten med svankstöd, man sitter bra i dem. Även bak sitter man bra, även om en lätt skålning av de båda ytterplatserna gör att mittenplatsen inte är särskilt välkomnande. Armstöd finns inte, men väl ett antal smarta småfack för att förvara (och glömma bort) småprylar. Liksom hos syskonbilarna, är gastankarna på totalt knappt 15 kilo gas paketerade under golvet där reservhjulet tidigare låg. Bagageutrymmet minskar lite, men inte alls så mycket som i många andra gasbilar – och då finns ändå den fullstora bensintanken kvar. Dessutom blir golvet platt om baksätet fälls, helt eller delvis. Bra men plastigt: Förarplatsen känns igen från andra Volkswagenkoncerns-modeller, men är lite enklare i utformningen, med stora sjok av svart hårdplats och en del reglage som känns billiga och gamla. Det gör inte så mycket; allt funkar utmärkt och sitter där det ska. Hastighetsmätaren är progressiv, med 10 km/h-intervall i lägre farter, 20 km/h i högre och 30 km/h-steg för de farter man ändå aldrig kör. Det finns separata tankmätare för bensin och gas, och en färddator som visar förbrukningen för respektive bränsle, momentant och i snitt sedan man senast nollställde. Dessutom anges gaskvaliteten i procent, under vårt test anges den alltid vara100 procent, även när gastankarna är tomma – och vad vi skulle göra om gaskvaliteten sjunker framgår inte. Med tomma gastankar får man ett varningsljud direkt vid start och en ilsken orange varningslampa lyser hela tiden – dags att tanka gas! Säkert och utan vingel: Vi har ingen anledning att ifrågasätta om de fem stjärnor normala Leon kammade hem i Euro NCAP också gäller för gasversionen; tankarna ligger väl skyddade vid en krock. Köregenskaperna känns också säkra, med ett antisladdsystem som griper in tidigt och bromsar som biter bra. Säkerhetsutrustningen är god, med sju krockkuddar inklusive en för förarens knän, men krockkuddar bak kostar 3300 kr extra, trötthetsvarnare och bältesvarnare bak kostar 1300 kr, och city stopp/autostopp (som hos Seat har det obegripliga namnet Front Assist) 2 500 kr. Varför inte inkludera det? Vingelvarnaren, inte heller standard, styr i alla fall effektivt och resolut tillbaks bilen in i filen när man låtit den vandra, och plingar till när den tycker att jag för många gånger låtit bilen hantera filkörningen själv. Parkeringssensorer fram och bak hjälper till vid fickparkering, med en bild på hur bilen står till på monitorn på mittpanelen. Köpläge: Priset på just under 200 000 kr är attraktivt jämfört med bensin-Leon, som bara är 20 000 kr billigare. Gasversionen är rentav 6 000 kr billigare än den jämnstarka, miljöbilsklassade dieselversionen Ecomotive; en unikt positiv prissättning. Testbilen har I-Tech-paket för 13 900 kr, med sportsäten fram, parkeringssensorer fram och bak, vingelvarnare, helljusautomatik och lite annat; ett smart tillval. Vi är inte lika övertygade om värdet av att lägga 14 500 kr till på DSG-lådan – Volkswagen garanterar förvisso att den inte ska strula, men den sexväxlade manuella lådan duger gott och funkar bättre med start-stopp-systemet. Parallellt med Leon har vi testat Audi g-tron, som delar teknik med Seaten. Gas-Leon är en minst lika bra bil, särskilt när man väger in att en Audi med samma utrustning kostar nästan 100 000 kr mer. Tyvärr får man räkna med att Seats andrahandsvärde är lägre än Audis. Leon är välutrustad, har goda utrymmen, är trevlig att köra och går snålt och miljövänligt. Ett bra val för den som inte behöver mer prestigefyllda, tyska märken i fronten. Vi gillar: - Smart paketerad gas - Låg förbrukning - Hög utrustning - Konkurrenskraftigt pris Vi ogillar: - Lite slö - Säkerhetsutrustning kostar extra - Troligt dåligt andrahandsvärde Kortfattad information: - Pris: 196 900 kr - Motor: Bensin/CNG bivalent på 81 kW/110 hk vid 5000 r/m, max vridmoment 200 Nm vid 1 500 – 4 000 r/m - Mått: L 426 cm, B 182 cm, H 146 cm - Vikt: Tjänstevikt 1 359 kg, maxlast 480 kg, släp 1 400 kg - Kupéutrymme/bagagevolym: 5 platser, 275 l - Kraftöverföring: Framhjulsdrift, sexväxlad manuell låda eller sjuväxlad DSG - Prestanda: 0–100 km/h 11 sekunder, toppfart 194 km/h - Förbrukning: Blandad körning: 5.3 liter bensin/100 km, 3.5 kg CNG/100 km, landsväg 4.4/2.9, stad 6.9/4.5 (ECE) - Räckvidd: 400 km på gas, 900 km på bensin - Säkerhet: Fem stjärnor i Euro NCAP (gäller bensin/dieselversion). Antisladdsystem, låsningsfria bromsar och sju airbags standard. - Garantier: Nybil 2 år, förlängt till 3 år/9 000 mil mot merkostnad, rostskydd 12 år, vagnskada 3 år, lack 3 år, fri service 3 år - Miljöförmåner: 40% reducerat förmånsvärde t.o.m. 2016, fordonsskattebefriad 5 år, gratis parkering i vissa kommuner / Mattias Goldman, Gröna Bilister

NYHETSBREV

 

Kategorier

Redaktör:
Jens Ljunggren

Dela på Facebook

Recension av Seat Leon TGI 110 CNG Gas

2014-07-23
Nu har det ljusnat något för Seat, tack vare modellen Leon som står för närmare två tredjedelar av märkets försäljning i Sverige. Nu kommer i gasutförande, både den femdörrars halvkombin och den större helkombin.

Spanskt på gång?
Seat har varit Volkswagenkoncernens sorgebarn länge, med stagnerande försäljning och otydlig profil. Men för den upplyste konsumenten har det öppnat möjligheter att köpa VW-bilar i annan skrud till klart lägre priser, både nytt och begagnat.

Nu har det ljusnat något för Seat, tack vare modellen Leon som står för närmare två tredjedelar av märkets försäljning i Sverige. Det är också denna modell som nu kommer i gasutförande, både den femdörrars halvkombin och den större helkombin. Siktet är som förut inställt på privatköparen; förmånskunderna tänks välja Audi eller kanske Volkswagen.

Spanskt temperament?
Seat försöker marknadsföra sina bilar med spanskt temperament, men innanmätet är ju precis det samma som hos de tyska syskonen, så skillnaden blir minimal. Men inget fel i det, man får koncernens nya, variabla MQB-plattform och den utmärkta 1,4 litersmotorn vi känner från flera Audi och Volkswagen-modeller.

Seats namngivning är inte enkel att begripa. Snåldieseln av Leon kallas Ecomotive, gasversionen av Seat Mii kallas Ecofuel på samma sätt som Volkswagens gasbilar, medan Leon gas kallas TGI. Men det avgörande är förstås vad som finns under skalen, och här delas tekniken med Audi A3 G-tron och VW Golf Ecofuel. Motorn är optimerad för gas, med avancerad gastrycksreglering, ändrat topplock, turboladdare, insprutningssystem och katalysator.

Effekten sjunker därmed till 110 hästar mot de 122 i bensinaren, vridmomentet förblir det samma men uppnås vid något högre varvtal. I gengäld har bilen exakt samma prestanda på gas som på bensin; det finns ingen anledning att ställa om till bensin inför omkörningen – och det går inte heller. Precis som sig bör, går bilen alltid på gas så länge trycket i tankarna överstiget tio bar, och slår sedan automatiskt över till bensin. Om motorn är kall, startar den på bensin men slår snabbt och omärkligt över – pysandet och knäppandet som hörs i en del andra gasbilar är borta här.

Gasoptimeringen märks på förbrukningen, som i snitt under vår blandade provkörning landar strax över de uppgivna 3.5 kg per 100 km, vilket är samma nivå som för koncernsyskonen men långt under många konkurrenters. Tyvärr är gasmacken i Uppsala trasig, så vi får också uppleva ett antal mil på bensin, med snittförbrukning på 0,55 liter milen, vilket är snålt. En fullstor bensintank är förstås inget som ska användas till vardags – varför då köpa gasbil? – men blir värdefull den dag bilen ska säljas; begagnatmarknaden för gasbilar som i praktiken bara kan köras på gas är skakig.

Den låga förbrukningen underlättas av att motorn stängs av när man stannar, kopplar ur och trycker ner bromsen. Så fort man släpper bromsen, går motorn igång igen. För att systemet ska fungera måste bilen varit uppe i över 4 km/h sedan sista avstängningen och alltför mycket strömförbrukande utrustning får inte vara igång.

Vi testade tekniken i samverkan med DSG-lådan i Audi G-tron och imponerades inte; bland annat hann den stängas av när vi växlade mellan ettan och backen vid fickparkering. Med Seatens manuella låda funkar systemet mycket bättre. En växelindikator berättar när det är dags att växla upp, och om man ignorerar den tillräckligt länge kommer en tydlig, skriftig uppmaning mitt i instrumentpanelen. Lättrullande däck från Michelin sparar också några centilitrar.

Ta det fint:
Seats märkesidentitet ska vara sportig och Leon har aggressivt kantiga linjer, men gasversionen är trevligast när den körs lugnt. Trots att Seat bantat bort nästan 100 kilo jämfört med förra versionen, och trots att gastankarna är i lättviktsmaterial, så är det nästan 1,5 ton bil som ska dela på 110 hästar och det blir inga sprudlande prestanda. Vid hård acceleration är motorn ansträngd och bullrig utan att bilen skjuter särskilt mycket fart, däremot har den bra vridmoment från ganska låga varv vilket gör det lätt att ligga kvar i hög växel även när farten sjunker.

Dyrare Leon-versioner har avancerad bakre fjädring, men gas-Leon får nöja sig med den enklare. Seat uppger inte om man förstärkt fjädringen för att kompensera för extravikten, men bilen är komfortabel i alla lägen vilket förstås är det viktigaste.

Lätt och ledigt:
Denna tredje generationens Leon är mindre och lättare än föregångaren, men rymligare invändigt tack vare att hjulen dragits ut mer i hörnen, som en del av användandet av koncernens nya, modulära MQB-plattform. Den kantiga designen, som jag för övrigt tycker är klart snyggast av VW-koncernens olika mellanklassbilar, gör också sitt till.

Fem dörrar är standard, tredörrarsversionen finns bara i vissa sportutföranden, och lika bra är det eftersom den svenska marknaden nog hade ratat den i alla fall. Många kommer nog att lägga på merkostnaden för kombiversionen i gasutförande.

Testbilen har sportsäten med svankstöd, man sitter bra i dem. Även bak sitter man bra, även om en lätt skålning av de båda ytterplatserna gör att mittenplatsen inte är särskilt välkomnande. Armstöd finns inte, men väl ett antal smarta småfack för att förvara (och glömma bort) småprylar.

Liksom hos syskonbilarna, är gastankarna på totalt knappt 15 kilo gas paketerade under golvet där reservhjulet tidigare låg. Bagageutrymmet minskar lite, men inte alls så mycket som i många andra gasbilar – och då finns ändå den fullstora bensintanken kvar. Dessutom blir golvet platt om baksätet fälls, helt eller delvis.

Bra men plastigt:
Förarplatsen känns igen från andra Volkswagenkoncerns-modeller, men är lite enklare i utformningen, med stora sjok av svart hårdplats och en del reglage som känns billiga och gamla. Det gör inte så mycket; allt funkar utmärkt och sitter där det ska. Hastighetsmätaren är progressiv, med 10 km/h-intervall i lägre farter, 20 km/h i högre och 30 km/h-steg för de farter man ändå aldrig kör.

Det finns separata tankmätare för bensin och gas, och en färddator som visar förbrukningen för respektive bränsle, momentant och i snitt sedan man senast nollställde. Dessutom anges gaskvaliteten i procent, under vårt test anges den alltid vara100 procent, även när gastankarna är tomma – och vad vi skulle göra om gaskvaliteten sjunker framgår inte. Med tomma gastankar får man ett varningsljud direkt vid start och en ilsken orange varningslampa lyser hela tiden – dags att tanka gas!

Säkert och utan vingel:
Vi har ingen anledning att ifrågasätta om de fem stjärnor normala Leon kammade hem i Euro NCAP också gäller för gasversionen; tankarna ligger väl skyddade vid en krock. Köregenskaperna känns också säkra, med ett antisladdsystem som griper in tidigt och bromsar som biter bra.

Säkerhetsutrustningen är god, med sju krockkuddar inklusive en för förarens knän, men krockkuddar bak kostar 3300 kr extra, trötthetsvarnare och bältesvarnare bak kostar 1300 kr, och city stopp/autostopp (som hos Seat har det obegripliga namnet Front Assist) 2 500 kr.

Varför inte inkludera det? Vingelvarnaren, inte heller standard, styr i alla fall effektivt och resolut tillbaks bilen in i filen när man låtit den vandra, och plingar till när den tycker att jag för många gånger låtit bilen hantera filkörningen själv. Parkeringssensorer fram och bak hjälper till vid fickparkering, med en bild på hur bilen står till på monitorn på mittpanelen.

Köpläge:
Priset på just under 200 000 kr är attraktivt jämfört med bensin-Leon, som bara är 20 000 kr billigare. Gasversionen är rentav 6 000 kr billigare än den jämnstarka, miljöbilsklassade dieselversionen Ecomotive; en unikt positiv prissättning.

Testbilen har I-Tech-paket för 13 900 kr, med sportsäten fram, parkeringssensorer fram och bak, vingelvarnare, helljusautomatik och lite annat; ett smart tillval. Vi är inte lika övertygade om värdet av att lägga 14 500 kr till på DSG-lådan – Volkswagen garanterar förvisso att den inte ska strula, men den sexväxlade manuella lådan duger gott och funkar bättre med start-stopp-systemet.

Parallellt med Leon har vi testat Audi g-tron, som delar teknik med Seaten. Gas-Leon är en minst lika bra bil, särskilt när man väger in att en Audi med samma utrustning kostar nästan 100 000 kr mer. Tyvärr får man räkna med att Seats andrahandsvärde är lägre än Audis.

Leon är välutrustad, har goda utrymmen, är trevlig att köra och går snålt och miljövänligt. Ett bra val för den som inte behöver mer prestigefyllda, tyska märken i fronten.

Vi gillar:
- Smart paketerad gas
- Låg förbrukning
- Hög utrustning
- Konkurrenskraftigt pris

Vi ogillar:
- Lite slö
- Säkerhetsutrustning kostar extra
- Troligt dåligt andrahandsvärde

Kortfattad information:
- Pris: 196 900 kr
- Motor: Bensin/CNG bivalent på 81 kW/110 hk vid 5000 r/m, max vridmoment 200 Nm vid 1 500 – 4 000 r/m
- Mått: L 426 cm, B 182 cm, H 146 cm
- Vikt: Tjänstevikt 1 359 kg, maxlast 480 kg, släp 1 400 kg
- Kupéutrymme/bagagevolym: 5 platser, 275 l
- Kraftöverföring: Framhjulsdrift, sexväxlad manuell låda eller sjuväxlad DSG
- Prestanda: 0–100 km/h 11 sekunder, toppfart 194 km/h
- Förbrukning: Blandad körning: 5.3 liter bensin/100 km, 3.5 kg CNG/100 km, landsväg 4.4/2.9, stad 6.9/4.5 (ECE)
- Räckvidd: 400 km på gas, 900 km på bensin
- Säkerhet: Fem stjärnor i Euro NCAP (gäller bensin/dieselversion). Antisladdsystem, låsningsfria bromsar och sju airbags standard.
- Garantier: Nybil 2 år, förlängt till 3 år/9 000 mil mot merkostnad, rostskydd 12 år, vagnskada 3 år, lack 3 år, fri service 3 år
- Miljöförmåner: 40% reducerat förmånsvärde t.o.m. 2016, fordonsskattebefriad 5 år, gratis parkering i vissa kommuner

/ Mattias Goldman, Gröna Bilister

Senaste nyheter