Framtiden är möjlig

https://www.klimatsmart.se/images/news/glaciarsmaltning250x376.jpg

Klimatförändringarna kommer tidigare och är kraftigare än vad forskarna tidigare antagit. Vi måste hålla utsläppen av växthusgaser på en uthärdlig nivå och det kräver mycket stora och snabba utsläppsminskningar, men visst går det! Forskningens slutsatser om klimatkänsligheten, det vill säga vilken koncentration av koldioxid i atmosfären som ger vilken temperaturhöjning globalt, verkar stå sig. En fördubbling motsvarar cirka 3 grader, vilket redan Svante Arrhenius förutsåg för mer än hundra år sedan. Men mycket ny klimatforskning pekar på att effekterna av ett ändrat klimat däremot kommer tidigare än vi anat och är kraftigare än vad forskarna tidigare antagit. Denna slutsats drog bland andra professor Johan Rockström på klimatseminariet ”Sverige kan” nyligen. Effekterna överträffar prognoserna bland annat vad gäller havsytehöjning, avsmältningen av Arktis isar, översvämningar och torka. Ett mycket dystert budskap kan tyckas. Det blir inte bättre av att vi redan kan ha släppt ut växthusgaser som motsvarar 1,5 till 2 graders global temperaturhöjning, men att vi ännu bara nått 0,8 grader, eftersom sotutsläpp och annat motverkar och maskerar klimatgasernas effekter. När vi får bukt med sotet och partiklarna tar temperaturhöjningen då ytterligare fart. Tvågradersmålet, som nu är brett accepterat i världen, innebär att temperaturökningen måste hållas under två grader globalt för att undvika farliga klimatförändringar. Men två grader innebär ändå allvarliga effekter, kanske utrotas uppemot en tredjedel av alla arter, samtidigt som miljarder fler människor utsätts för akut vattenbrist. Uthärdliga klimatförändringar är en bättre term. Enligt Johan Rockström börjar det nu också komma tecken på att ekosystemen börjar närma sig koldioxidmättnad, de fångar inte längre upp hälften av våra utsläpp, som tidigare. Risken finns att världens skogar på sikt förvandlas från kolsänkor till kolkällor. Tvågradersmålet finns där av en anledning, runt den temperaturhöjningen börjar olika förstärkningsmekanismer, vattenånga, metan från smältande tundra och annat, kicka in. Över den temperaturen ökar risken för att växthuseffekten löper amok på egen hand, oavsett vad vi gör för att minska utsläppen. SMHI har i en aktuell kunskapssammanställning av ny klimatforskning beräknat hur mycket utsläppen måste minska för att vi ska klara tvågradermålet. Man har konstruerat olika scenarier med utsläppsbanor enligt olika förutsättningar. Gemensamt är att utsläppen måste nå sin kulmen så snart som möjligt, helst kring 2015 och sedan minska snabbt. För att nå tvågradersmålet med 70 procents sannolikhet beräknar SMHI att utsläppen i världen måste minska med mellan 50 och 60 procent till år 2050 och vara nära noll år 2100. För att nå 1,5 grader max behövs nollutsläpp redan 2050. Med bara 50 procents sannolikhet krävs 80 procents minskning till 2050 och nollutsläpp till 2100. Det låter ju som tuffa tag, men vänta nu, vad är det för sannolikhetsberäkningar man använt? 50 procent, det är ju som att spela rysk roulette med en dubbelpipig hagelbössa! Och insatsen är ju hela jordens överlevnad. Känns inte speciellt ansvarsfullt. När konsekvenserna är så enorma måste man väl ställa högre krav på säkerhetsmarginaler i riskbedömningen? Greenpeace firade sitt fyrtioårsjubileum med att publicera en studie som visar att det går att nå 100 procent förnybar energi i 40 utvalda länder inom 40 år, med andra ord till år 2050. Det är inte speciellt svårt eller dyrt, i alla fall inte i Sverige, där bioenergin redan är det största energislaget. Det går att göra redan med dagens teknik men kräver en stor satsning på energieffektivisering. Så visst är framtiden möjlig, den kräver bara lite ledarskap och styrning mot ett hållbart energi- och transportsystem. Skrivet av Anders Friström på Naturskyddsföreningens blogg.