EU-dom om rättvis handel

https://www.klimatsmart.se/images/news/miljostyrningsradet106x137ha.gif

Ett avgörarande i EU-domstolen har kommit som får stor betydelse för de upphandlare som vill ställa etiska krav i livsmedelsupphandlingar, t.ex. vid inköp av kaffe. Domen anger att det i princip inte finns några hiner för att använda ett kriterium som innebär att en vara ska komma från rättvis handel. I fallet Nederländska regeringen och EU-kommissionen (C‑368/10) gällande att använda Fair trade som tilldelningskriterium i upphandling framgår således att upphandlande myndigheter kan välja tilldelningskriterier som grundar sig på överväganden av social karaktär såsom för rättvis handel, och att det finns en koppling till kontraktsföremålet. Domen fastslår vidare att anbudsgivare får använda alla former av bevis på att ställda krav uppfylls, t.ex. teknisk dokumentation från tillverkaren, så länge specifikationerna (kraven) är tydligt definierade och angivna i sin helhet, i förfrågningsunderlaget; Fairtrade-märkt är därmed ett giltigt bevismedel på att ställda specifikationer efterlevs, förutsatt att även andra bevis är tillåtna. Mathias Sylwan, förbundsjurist på SKL menar att domen är viktig för alla upphandlande myndigheter som vill ställa krav på att varor ska uppfylla kriterierna för rättvis handel, dvs. att varorna kommer från småproducenter från utvecklingsländer och i övrigt uppfyller kriterierna för rättvis handel, kostnadstäckande minimipris, påslag på världsmarknadspriset, förfinansiering och långsiktiga handelsrelationer: EU-domstolen klargör att det i princip inte finns några hinder för att använda ett tilldelningskriterium som innebär att en vara ska komma från rättvis handel. Domen klargör också att det finns en tillräcklig koppling mellan ett sådant tilldelningskriterium och föremålet för upphandlingen trots att kriteriet inte avser en varas egenskaper som sådana så länge kriteriet endast avser de varor som ska levereras till den upphandlande myndigheten. I domstolens bedömning framgår bl.a. ”76. Enligt den nämnda artikeln får nämligen villkoren för hur kontraktet ska fullgöras bland annat omfatta sociala hänsyn. Ett krav att det te och kaffe som ska levereras ska komma från småproducenter i utvecklingsländer med vilka det upprättats kommersiella förbindelser som är förmånliga för dem, utgör ett sådant hänsynstagande. Lagenligheten av ett sådant villkor ska följaktligen prövas mot bakgrund av artikel 26 i direktiv 2004/18.” EU-domstolens dom motsäger Kammarrätten i Sundsvalls uppfattning att endast intyg från oberoende organ eller fristående personer kan godtas men inte uppgifter från anbudsgivare eller deras underleverantörer. Enligt EU-domstolen bör alla former av bevis godtas, till exempel teknisk dokumentation från tillverkaren. Enligt kammarrätten skulle i Rättviks upphandling göras om då de ställda djurskyddskraven inte gick att följa upp. Kommunen hade angivit en kontrollapparat med leverantörsförsäkran, (försäkran från anbudsgivare eller underleverantör), skriftlig redogörelse och stickprov vilken av kammarrätten inte ansågs tillräcklig. Försäkran borde enligt domen istället ställas ut av ett fristående organ. Kommunen överklagade beslutet till Högsta förvaltningsdomstolen som nu har kommit med beslut att de inte meddelar prövningstillstånd. Därmed står kammarrättens avgörande fast vilket innebär att Rättvik måste göra om sin upphandling. Högsta förvaltningsdomstolen avslår även yrkandet om att förhandsavgörande från EU-domstolen ska inhämtas.