Ett decennium med extrema klimathändelser

https://www.klimatsmart.se/images/news/global185x261.jpg

Så sammanfattar världsmeteorologiorganisationen WMO århundradets första decennium i rapporten om det globala klimatet 2001-2010. ”Den övergripande utvecklingen har varit i linje med klimatscenarierna”, säger Lars Bärring, forskare på SMHI. Rapporten från WMO sammanställer temperatur och nederbörd i världen och regionalt, samt extrema händelser såsom värmeböljor, orkaner, tropiska cykloner, torka och översvämningar. De konstaterar att tioårsperioden var den varmaste på båda halvkloten, över både land och hav. Samtidigt minskade isen i Arktis snabbt och isvolymen minskade på Grönland, Antarktis och världens glaciärer. Medelhavsnivån globalt steg med 3 mm per år, till följd av isavsmältning och att vattnet utvidgar sig vid högre temperatur. Det är nära en fördubbling av 1900-talets genomsnittliga ökning med 1,6 mm per år. Rapporten visar också på ökade koncentrationer av växthusgaser i atmosfären. – Vi kan konstatera att den övergripande utvecklingen har varit i linje med klimatscenarierna, säger Lars Bärring, forskare vid Rossby Centre, SMHIs enhet för klimatforskning. I likhet med det WMOs generalsekreterare Michel Jarraud säger i ett pressmeddelande, understryker Lars Bärring att ett decennium är den minsta möjliga tidsramen för en meningsfull bedömning av klimatförändringarna. – Det är hela tiden en naturlig variabilitet i klimatutvecklingen, och den finns med i scenarierna. Klimatet måste ses i ett längre perspektiv, där ett decennium är ett absolut minimum. För klimatförändringen är den långsiktiga trenden stigande, även om det finns perioder där utvecklingen är långsammare, avstannande eller nedåtgående. Det syns både i historiska data och i klimatscenarierna. – När vi pratar om klimatscenarierna är ofta det långa perspektivet i fokus, men den naturliga variabiliteten finns hela tiden med i scenarierna från klimatmodellerna. Hade scenarierna inte uppvisat denna variabilitet över kortare perioder, då hade det varit mer anmärkningsvärt, säger Lars Bärring. Den senaste tidens debatt om att temperaturstegringen skulle ha upphört återspeglas inte i WMOs sammanställning över global medeltemperatur per decennium. – Tittar man på utvecklingen år för år har temperaturstegringen planat ut sett från en period med start det relativt sett mycket varma året 1998, och avstannat på en mycket hög nivå. Detta beror främst på att 1998 var ett extremt El Niño-år som bidrog till den höga globala medeltemperaturen just det året. Sedan dessa har det varit flera La Niña-år som relativt sett är kalla. Detta är ett bra exempel på klimatets naturliga variabilitet. Därför är det viktigt att man sätter värden för kortare perioder, som enstaka år eller decennier, i ett längre perspektiv, säger Lars Bärring.