Miljöeffekter av EU:s jordbrukspolitik

https://www.klimatsmart.se/images/news/naturvardsverket72x84pc.gif

Jordbrukspolitiken har hittills utvecklats i rätt riktning i ett miljöperspektiv. Riktade ersättningar inom landsbygdsprogrammet, som är en del av jordbrukspolitiken, är bättre än generella stöd när det gäller att uppnå goda miljöeffekter. Miljönyttan kan öka om en större del av budgeten består av riktade stöd, men dessa kan vara dyra att administrera. I en rad rapporter har Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet, inom samverkansprojektet CAP:s miljöeffekter, utvärderat vilka miljöeffekter den EU-gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) har haft i Sverige. Utvärderingen visar bland annat att reformerna av politiken sedan Sveriges EU-inträde gått i rätt riktning för miljön och att ersättningar är nödvändiga för att nå miljömålen. Det finns också konflikter mellan olika miljömål. Till exempel innebär ökad jordbruksproduktion risk för ökad belastning på miljön när användningen av växtnäring och växtskyddsmedel ökar. Men det öppnar också möjligheter för att den positiva påverkan på natur- och kulturmiljövärden ska öka när djur betar. Sambanden är komplexa, och miljöpåverkan som flyttas till andra länder måste också tas med i utvärderingarna. I dag är det främst marknaden som avgör vad som odlas och hur mycket. Det beror på att gårdsstödet har ersatt stöd som tidigare var kopplade till att man producerade en viss jordbruksprodukt. Jordbrukspolitiken erbjuder verktyg som ger möjligheter att miljökompensera för marknadskrafterna. En fortsatt utveckling av jordbruket med ökad produktivitet i slättbygder och nedläggning i skogs- och mellanbygder väntas dock innebära att miljöåtgärderna i jordbrukslandskapet blir dyrare. I produktiva områden behövs högre ersättningar för att kunna väga upp den högre avkastningen av en intensivare produktion. I områden med lägre produktivitet driver i stället bristen på jordbrukare upp kostnaderna.