Årets antarktiska ozonhål är litet

https://www.klimatsmart.se/images/news/ozonhal249x250.jpg

I slutet av september och början av oktober brukar det årligen återkommande ozonhålet över Antarktis kulminera. Årets hål konkurrerar med 2004 års hål om att bli ett av de minst prominenta på många år, både vad gäller storleken och mängden nedbrutet ozon. Ozon är en gas i atmosfären som skyddar oss mot den skadligaste UV-strålningen från solen. Det som brukar betecknas som ett ozonhål är det område över Antarktis där den totala ozonmängden ligger under 220 DU (Dobson enheter). Förra årets ozonhål fick en tidig start, men utvecklingen stannade av och hålet blev tämligen ordinärt till sin omfattning och varaktighet. Då blev ozonhålet som störst i slutet av september med knappt 25 miljoner km², vilket är ungefär lika stort som hela Nordamerika. I de centrala delarna var mängden ozon då cirka 120 DU. De största ozonhålen som observerats har varit kring 28 miljoner km². Årets ozonhål täcker nu ett område på cirka 23 miljoner km², som jämförelse är Afrika 30 miljoner km². - Att årets ozonhål är litet kan bero på flera faktorer och det är ännu för tidigt att säga varför. Trots allt är det glädjande och det kan ju vara ett tecken på att läkningsprocessen har börjat. Det är i linje med förväntningarna att ozonhålen kommer att bli kortvarigare för att till slut upphöra, men ännu finns inga säkra indikationer på att faran är över, säger Weine Josefsson, klimatolog. Det är följden av Montrealprotokollets begränsningar av produktion och utsläpp av ozonnedbrytande ämnen som har påverkat trenden i en positiv riktning. De mest aggressiva av dessa ämnen (CFC) har börjat avta i koncentrationen i atmosfären, men det finns ett orosmoment i att andra mindre aggressiva ozonnedbrytare (HCFC) fortfarande ökar. Den samlade effekten av utsläppen av ozonnedbrytande ämnen väntas dock bli en återhämtning i ozonskiktet, men den är ännu svår att se. – Den naturliga variabiliteten är så stor i ozonskiktet att ett enskilt års storlek på hålet inte kan tas som en intäkt på en förbättring. Och dessutom krävs ett flertal år med positiv utveckling, vilket gör att vi måste ge oss till tåls kanske 5-10 år innan vi med säkerhet kan fastställa att ozonskiktet har börjat återhämta sig. Men en läkningsprocess har i alla fall börjat, avslutar Weine Josefsson.