Lös miljöproblemen med CAP-reform

https://www.klimatsmart.se/images/news/naturskyddsforeningen158x110cn.gif

CAP står för Common Agriculture Policy och är EU:s jordbrukspolitik, som är i stort behov av att reformeras. Rätt utförd kan den miljömässiga nyttan av en sådan reform bli enorm. Den biologiska mångfalden kan öka, övergödningen minska och koldioxid bindas i marken. Det skriver Svante Axelsson, i en debattartikel i Sydsvenskan. Jordbrukspolitiken i EU ska reformeras. Beslutet fattas under 2012, och just nu står ett möjligheternas fönster på glänt. I juli övertar Polen ordförandeskapet i EU, och den polska regeringen måste då tona ner sin egen roll, som tidigare gått ut på att motverka de reformer som är nödvändiga för framtiden. Detta innebär en chans till förändring. Trots att den europeiska jordbrukspolitiken till 85 procent består av subventioner som orsakar stora miljöproblem i hela EU är debatten så gott som obefintlig. Det som står på spel är 400 miljarder kronor om året. Ska pengarna även i fortsättningen försvinna in i en sjuk jordbrukspolitik, eller ska Sverige påverka jordbrukspolitiken så att den leder till ett så kallat plusjordbruk som producerar livsmedel, gör klimatnytta och verkar för en rikare natur? I höstas presenterade EU-kommissionen tre möjliga reformvägar för Common Agriculture Policy, CAP. De alternativ som angetts är att fortsätta som vanligt, att göra existerande stöd grönare och att successivt förändra hela jordbruksbudgeten till ersättning för miljö- och landsbygdsutveckling. I Sverige har lantbruket i sin strävan att bli grönare och mer resurssnålt kommit långt inom några områden. Men det handlar inte om att – som många tycks tro – det svenska jordbruket i sin helhet är på väg att skapa världens renaste jordbruk. Bekämpningsmedelsanvändningen ökar och jordbrukets utsläpp av växthusgaser svarar för hela 20 procent av de svenska utsläppen. Orsaken är framför allt tillverkningen av handelsgödsel. Användningen får både direkta och indirekta följder och övergödningen förvärras. På sikt måste jordbrukets utsläpp av växtnäring minska dramatiskt, och i vissa landsdelar måste jordbruket sannolikt omstruktureras i grunden, så att balansen mellan djurhållning och odling återställs. Det gäller särskilt i kustområdena. Till detta behövs pengar. Hela jordbruket bör gå ifrån att vara en stor utsläppskälla av växthusgaser till att bli en kolsänka som binder koldioxid i marken. Detta kan med fördel förenas med fler permanenta beten på åkrar och fler betade ängs- och hagmarker, eftersom dessa marker är effektiva kolsänkor. Klimatarbete och ökad biologisk mångfald går ofta hand i hand. På så vis skulle jordbruket bli en framtidsbransch, och bönderna skulle kunna få betalt för produktion av ekosystemtjänster som bland annat öppna landskap och kolsänkor. Tyvärr lägger regeringen, liksom oppositionen, allt krut på att avskaffa CAP och minska jordbruksbudgeten – liksom Sveriges medlemsavgift till Bryssel. Sverige är ganska ensamt om denna hållning, vilket innebär att Sverige ofta hamnat utanför förhandlingarna och därför isolerats. Om denna ensidiga linje drivs vidare är risken stor att regeringen spelar miljömotståndarna i händerna. Priset för budgetnedskärningar tycks bli att inga miljökrav alls ställs på inkomststöden. Just nu handlar striden om kommissionens medelvägsförslag att göra existerande stöd grönare. Det är en kompromiss som inte löser grundproblemet. Huvudspåret måste vara att alla subventioner skall bort och att pengar skall betalas för den mängd ekosystemtjänster som jordbruket de facto producerar. Det vore sorgligt om den svenska regeringen skulle byta ut miljöförbättringar mot en budgetnedskärning och därmed låta Sverige sorteras in bland miljömotståndarna. Ju längre tid som denna sjuka jordbrukspolitik fortgår, desto större risk att en unik möjlighet att göra jordbruket till ett plusjordbruk går förlorad. Även denna CAP-reform kommer att kantas av traktordemonstrationer i Bryssel. Lantbrukarnas riksförbund, LRF, har en nyckelroll. Förbundet kan visa att en övergång till ett mer resurseffektivt lantbruk – som i många fall också ökar produktionen av ekosystemtjänster – är mer lönsamt. LRF kan också gå före och visa att en ökad förädling av matlandet Sveriges råvaror är en smartare strategi än att producera bulkvaror för export. Vi vill uppmana regeringen och LRF att tillsammans utveckla en strategi för att använda reformeringen av CAP till att, med all kraft, göra jordbruket till en del av lösningen på miljöproblemen och inte tvärtom. Eftersom det inte bara går att styra jordbruket med ökade miljöskatter på en gränslös marknad ger dagens 400 miljarder kronor en unik möjlighet att ställa om hela EU:s jordbruk. Mångfalden kan öka, bekämpningsmedelsanvändningen och övergödningen minska och jordbruket binda koldioxid istället för att, som idag, vara en stor utsläppskälla av växthusgaser. EU:s jordbrukspolitik omfattar 40 procent av unionens budget. Reformeringen av CAP handlar alltså om hur våra politiker väljer att investera gigantiska summor i vår framtida miljö. Möjligheterna är enorma. Vilken annan näring har 400 miljarder kronor att använda för en hållbar produktion? Blogginlägg av Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen.