Felet är hur IPCC har hanterat misstagen

https://www.klimatsmart.se/images/news/svanteaxelsson250x166.jpg

Diskussionen om FN:s klimatpanel (IPCC) forsätter. Idag i Svd. Misstag har begåtts men det är inte det stora problemet utan framför allt hur misstaget har hanterats. Det brukar vara så med mediedrev – att det ofta inte är den felaktiga handlingen i sig som till sist står i fokus utan hur olika personer agerar när fel uppstår. IPCC har agerat klumpigt och bör vara mycket mer proaktiva när kriser uppstår. IPCC borde förstås gått ut direkt och kommunicerat felaktigheterna när det gäller hur snabbt Himalayas glaciärer kan smälta. Man borde ha gjort en poäng av att det faktiskt var en forskare i arbetsgrupp 1 inom IPCC (de som behandlar de grundläggande sambanden mellan utsläpp av växthusgaser och temperaturökning) som upptäckte felet i ett dokument från arbetsgrupp 2. Istället läckte tydligen nyheten ut i media och de själva kom i försvarsposition. Skeptiker och klimatförnekare vädrar förstås morgonluft men argumentationen är mycket märklig, vilket jag fick erfara i Agenda i söndags. Att fel upptäcks i forskarvärlden är ett tecken på att forskarna själva är de bästa kritikerna av olika underlag och att forskning ständigt självsaneras i den pågående process där argument och tidigare teorier ständigt prövas. Detta sker ju i all annan forskning också. Poängen är att alla underlag är offentliga och att det går att spåra källmaterialet som i det här fallet. Att det då upptäcks ett fel i alla de tusentals artiklar som tillsammans bildar den 60 cm höga rapportstapeln som utgör IPCC fjärde rapport är i sig ingen katastrof för trovärdigheten, särskilt inte när det handlar om att förutse hur ett specifikt område påverkas av klimatförändringarna. Däremot kan det vara värt att uppmärksamma att den grundläggande frågan, om i vilken grad vi människor påverkar temperaturökningen på klotet, har legat fast alltsedan den första IPCC-rapporten kom redan 1993. Den fjärde och senaste rapporten förstärker bara denna bild som nu är än mer vetenskapligt stabil. Styrkan i IPCC är att arbetet bygger på tusentals oberoende forskare med olika artiklar som tillsammans utgör den bästa samlade kunskapen vi nu har att tillgå när vi skall ta beslut om utsläppsminskningar. Att hyckla IPCC för att inte vara ofelbar blir därför ett slag i luften. Men förbättringar kan givetvis göras. Man bör utesluta källor som inte har genomgått vetenskaplig granskning eftersom det ökar risken för felaktigheter. I arbetsgrupp 1 som behandlar klimatkänsligheten är detta redan praxis om jag inte har missförstått det hela. Sist men inte minst skall vi också komma ihåg att det vetenskapliga symposium som ägde rum i Köpenhamn våren 2009 visade att IPPC:s fjärde rapport snarare har underskattat än överdrivit problembilden. IPCC har t ex inte tagit med några tröskeleffekter som kan uppstå när t ex mängden vita solreflekterande områden minskar på klotet som en följd av mindre och färre glaciärer eller att metangasutsläppen kan öka dramatiskt om permafrosten i tundran släpper. Det är märkligt. Faktiska observationer visar också att grönlandisen smälter snabbare än de värsta scenarierna enligt IPCC och havsnivåhöjningar följer de värsta prognoserna. Så min skepticism handlar snarare om att problem sannolikt är större än vad vi hittills trott. Men klimatfrågan handlar i grunden om att bestämma sig för en riskfilosofi. Hundra procentigt säkra kommer vi att vara den dag när vi redan spelat bort möjligheterna att göra något åt problemet. Så vi får agera i ”viss” osäkerhet. IPCC säger med 90% säkerhet att det är människans som är huvudorsaken till den globala temperaturökningen – så varför chansa med hela klotet som insats. Och när vi vet att fattigdomsbekämpning och flera miljöproblem som dålig luftkvalitet, övergödning m m kan lösas samtidigt om vi minskar utsläppen av växthusgaser är det inte så mycket att tveka om. Och att det därtill oftast är lönsamt att investera i energieffektivisering och oljeoberoende borde få den mest inbitne skeptiker att försvara en ambitiös klimatpolitik. Så låt oss lämna käbblet och fokusera på att minska utsläppen av växthusgaser nu!!! Postat av Svante Axelsson, generalsekreterare, Naturskyddsföreningen.