Skogsförvaltning i Etiopien undersökt

https://www.klimatsmart.se/images/news/yemirutesfaye152x250.jpg

För att bromsa avskogningen i Etiopien görs försök att överlåta förvaltningen av naturskog till lokalbefolkningen. Yemiru Tesfaye har i en avhandling från SLU undersökt hur detta har fungerat. Skogsinkomsterna visade sig vara mycket viktiga, inte minst för de fattigaste. Samtidigt var skötseln inte långsiktigt uthållig, och det behövs därför en bättre dialog mellan brukare och myndigheter. Trycket på odlingsbar mark är mycket högt i de etiopiska högländerna och avskogning, överbetning och erosion är avgörande hinder för ökat välstånd i landet. Yemiru Tesfaye har i sitt doktorsarbete gjort fältstudier i Balebergen i södra Etiopien, där det görs försök med lokal förvaltning av en naturskog. De boende i området har delats in i användargrupper – om som mest 30 hushåll – som ansvarar för själva förvaltningsarbetet. I korthet innebär överenskommelsen att byborna i utbyte mot visst skogsskötselarbete och en årlig avgift får rätt att nyttja skogen om det sker på ett uthålligt sätt. Tanken är att säkra skogsmarkens fortbestånd utan att utestänga lokalbefolkningen från de nyttigheter som skogen erbjuder. En grundläggande fråga var hur viktig skogen är för befolkningen. Med hjälp av enkäter och gruppdiskussioner dokumenterade därför Yemiru Tesfaye hushållens inkomster från skogen, olika försörjningsstrategier och hur förvaltningen går till. Dessutom ställde han frågor om attityder till skogens nyttigheter och till skogsvårdsarbete. Studien visar att hushållen i sin användning av skogen hade utvecklat fem olika försörjningsstrategier: handel och företagande, boskapsskötsel, jordbruk, skogsinkomster, samt en blandad försörjningsstrategi. Strategivalet påverkades bland annat av hushållets socioekonomiska ställning. Skogsinkomsterna var mycket viktiga, och stod för i genomsnitt 34 procent av hushållens inkomster. Hushåll med redan goda inkomster tjänade mest också på skogsprodukterna, men skogsinkomsten var viktigast för den fattigaste delen av befolkningen där den utgjorde 54 procent av den totala inkomsten. Utan skogsinkomster skulle andelen som lever under fattigdomsgränsen (2 USD/dag) i området öka från 31 till 51 procent. Ved, stolpar och timmer stod för 71 procent av de totala skogsinkomsterna. Skogen ger alltså betydande ekonomiska bidrag till den lokala försörjningen, men uthålligheten är inte säkerställd. Bland annat är engagemanget för skogsplantering svagast bland de hushåll som är mest beroende av skogen. För att komma fram till optimala skötselmetoder krävs bl.a. en bättre dialog mellan användargrupperna och den lokala skogsmyndigheten. För information, kontakta: Yemiru Tesfaye, 018-67 12 99, yemiru.tesfaye@slu.se.