Förslag till ny skogsvårdslagstiftning

https://www.klimatsmart.se/images/news/skogsnatverket250x57b.jpg

Det är dags för Naturskyddsföreningen att söka realistiska vägar framåt i skogspolitiska arbetet. Vi måste få fram en politik som ger alla skogsägare tydliga ekonomiska motiv att medverka i naturvårdsarbetet. Det tycker Magnus Nilsson, som skrivit ett förslag för att väcka debatt här på Skogsnätverket.se. Visst har det hänt en del positiva saker inom skogsbruket de senaste decennierna, men flyttar man perspektivet till i början av 90-talet, då jag höll på som intensivast med skogsfrågor som anställd på rikskansliet (pressekreterare, skogshandläggare) så känns det som om vi inte ens står och stampar utan att det rentav gått bakåt – naturskogsarealerna krymper år från år, diskussionen om skydd av hotade miljöer har i stort sett reducerats till en fråga om de statliga reservatsanslagen, markägarnas ansvar har snarast begränsats et cetera. Och naturvännerna har förpassats till en roll där man jagar brott mot FSC-regler och i panik försöker rädda naturskogar strax innan avverkningen ska sätta igång. Kort sagt – läget är allvarligt och det är svårt att skönja en samlad strategi från naturvårdens sida. På basis av Skogsstyrelsens bristanalys från i våras, Naturskyddsföreningens remissvar från 1992 (som jag var huvudansvarig för) och en del andra källor har jag försökt att finna realistiska vägar framåt för att säkra de faktiskt riktigt bra och ambitiösa principmål som riksdagen ett antal gånger ställt sig bakom. En röd tråd i förslaget är att vi måste få fram en politik som ger alla skogsägare tydliga ekonomiska motiv för att på ett konstruktivt sätt medverka i naturvårdsarbetet. Förslagen i korthet: 1. Skriv in ett antal obligatoriska, straffsanktionerade hänsynskrav i skogsvårdslagen (lämnade stora träd eller volym ved vid avverkningar) 2. Inför en allmän naturvårdsavgift, förslagsvis baserad på bedömd bonitet. Den som åter sig att en hänsynsnivå motsvarande FSC befrias från avgiften. Brott betraktas som bedrägeri. 3. Utveckla en lagstiftning kring förvaltning av landskap för att skapa en fungerande ”grön infrastruktur”. Tillämpningen av EUs vattendirektiv kan eventuella bilda modell. Obs – inga konkreta förslag – här krävs mycket ytterligare tänkande. 4. Upprätta en fond med lån i Riksgälden, primärt för att snabbt säkra återstående naturskogar, på sikt för att säkra de arealer som behöver undantas från skogsbruk. Räntor och amorteringar på fonden betalas 50/50 av stat och näring. Staten med löpande anslag, näringen genom en särskild naturvårdsavgift som tas ut av större virkesförbrukande anläggningar (massafabriker, sågverk, energianläggningar) baserat på förbrukad volym. Prioriteringar när det gäller markinköp etc bereds i nära samverkan med näringen – ju bättre de allmänna hänsynen och ju mera genomtänkt nätverket av reservat görs, desto lägre behov av att lösa in mark och desto lägre behov av att ta ut den särskilda naturvårdsavgiften. 4. Utvidga programmet för natur- och kulturmiljöåtgärder (NOKÅS”) betydligt. Inför ett fast anslag över budget för ersättning för aktiva naturvårdsåtgärder – översvämningar, bränder, förstärkt skogsbete m m. 5. Plantageodling av träd kan vara ett intressant sätt att minska trycket mot den vanliga skogsmarken, men sådan verksamhet är inte skogsbruk och kan därför inte bedrivas på mark som omfattas av skogsvårdslagen. 6. Ambitiös miljöcertifiering kan vara ett viktigt komplement till men kan aldrig ersätta behovet av en rättvis och effektiv lagstiftning. Den PM jag satt ihop gör verkligen inte anspråk på att vara ett fullständigt förslag. En del saker har jag kanske helt fått om bakfoten. Syftet är att riva igång den debatt som jag tror är absolut nödvändig om vi ska vända den långa tillbakagång naturvården i skogen upplevt. Läs min PM och ge dina kommentarer, helst på Skogsnätverket.se, men gärna direkt till mig: magnus.nilsson@naturskyddsforeningen.se.