Fungerande hållbarhetsprojekt

https://www.klimatsmart.se/images/news/temfunderingar250x53.jpg

Med blickarna mot den fattigare delen av världen tänkte jag skriva om två spännande initiativ jag sprungit på via webben: Bunker Roy gick på en av de dyraste och högst ansedda universiteten i Indien. När han var klar bestämde han sig för att gå en väg annorlunda väg. Han startade Barefoot College - En alternativ högskola som bara utbildar människor som inte har några som helst kvalifikationer, folk från de fattiga undre skikten i samhället. Mormödrar som utbildar sig till installatörer av solceller på 6 månader från att ha varit analfabetiska byfruar. Bunker Roy menar på att vi måste lära oss framhäva och utnyttja den stora kunskap som finns hos den vanliga befolkningen. Så löses samhällsproblem – av de fattiga själva. Ett annat mycket intressant TED talk (David Damberger) handlar om projekt i utvecklingsländer som går snett, gång på gång… Det är sexigt att som företag säga att man drev ett projekt i Zimbabwe med resultatet att tusentals liter vatten renades i veckan tack vare det system man installerat. Men alltför många gånger lämnas ansvaret sedan över till lokala organisationer och myndigheter, som antingen inte har tillräckligt tydliga incitament, resurser, förmåga eller kunskap för att upprätthålla dessa installationer. Projekten förfaller bara månader efter dess installation. Detta vill man naturligtvis inte skryta om. Följden blir att liknande projekt går på samma fällor av andra organisationer som försöker göra väl. Därför startade David Damberger sajten Admittingfailures.com. Att berätta om sina brister kan vara en av de viktigaste aspekterna för att påskynda utvecklingen av fungerande hållbarhetsprojekt globalt. Om de flesta företag som inte är vana vid hållbarhetsprojekt ska misslyckas som hållbarhetsentreprenörer minst 2-3 gånger (liksom de flesta vanliga entreprenörer) innan de hittar ett framgångsrikt recept för att utföra hållbarhetsprojekt, så kommer onödigt många bli lidande. Fler projekt måste snabbare bli ”hållbara i tiden”, dvs vara robusta och få bestående effekt i tiden. Hållbarhetsarbete får inte handla om kortsiktiga feel-good projekt. Ett konstruktivt och affärsmässigt sätt att dela med sig av misslyckanden tror jag hade underlättat otroligt för vägen mot ett hållbart samhälle. Några förslag på hur detta ska gå till? Skrivet av Carl Höjman på bloggen TEM-funderingar.