Åsas tal till Miljöpartiets kongress

https://www.klimatsmart.se/images/news/miljopartiettal250x166.jpg

Åsa Romson lyfter fem tydliga politiska hinder som bromsar utbyggnaden för förnybar energi. Tal till Miljöpartiets kongress i Umeå 2012. Med den här kongressen fortsätter vi den utvecklingen. Ett särskilt grepp tas för att lyfta klimatpolitiken. Vi gör det genom öppna samtal med dem som vill här i Umeå, på torget eller här kring kongressanläggningen, och genom god diskussion om utvecklingen av en ännu starkare klimatpolitik för vårt parti. Ni är alla en viktig del av utvecklingen och jag hoppas att när vi på söndag reser hem tar med oss ny kunskap, nya bekantskaper och nyladdat engagemang för det kommande året. Det år då vi lägger grunden för gröna valsegrar 2014. När jag nu under våren har rest runt på universitets- och högskoleorter och träffat studenter och lärare om klimatfrågan kommer ofta följdfrågan ”Om miljöhoten är så stora är det då någon idé att vi här gör något, spelar det någon roll?”. Denna oro stöds av nya siffror från Göteborgs universitet som visar att hela 81 procent av svenska folket oroar sig för klimatförändringarna. Miljöpartiets uppgift är att omvandla denna personliga oro till samhällsengagemang. Miljö- och klimatproblemen är politik. Och botemedlet mot oro och vanmakt heter grön politik! Grön politik med konkreta förslag på hur vi här och nu faktiskt kan ställa om till förnybar energi, klimatsmarta transporter och hållbar livsstil. När vår kampanj 250 000-samtal nu tar fokus på klimat riktar vi oron och frustrationen mot dess verkliga källa: en oansvarig Alliansregering. Vi gröna vill möta klimathotet och bota regeringens handlingsförlamning. Här i helgen börjar vi genom att ordinera Sverige ett sjustegsprogram för minskade utsläpp. Vi har alla ett ansvar för miljön, men det är inte dig det är fel på när du känner oro inför klimatet – det är politiken! Nyligen föreslog jag till Anders Borg ett särskilt handlingsprogram, en klimatbudgetlag. Det är ett förslag för att bryta med de senaste årens förvirrande klimatdebatt där käcka fraser om ’Världens mest ambitiösa klimatpolitik’ och allehanda målsättningar fått spela fritt utan koppling till genomförande, resultat eller granskning. Det måste bli ordning och reda i klimatpolitiken. Då duger det inte att trixa med statistik och uppföljning, eller att skylla på andra. Det funkar inte i Greklands ekonomi, och det funkar inte i för Sveriges klimatansvar. En klimatbudgetlag innebär i korthet ett politiskt ramverk för hur klimatarbetet i Sverige ska bedrivas, hur stora utsläppsminskningar ska nås i olika tidsperioder, hur de ska följas upp och säkerställa att det till politiken kommer genomarbetade underlag med analys och förslag på justeringar. Det innebär inte att alla partier ska komma överens om exakt vad som ska göras – men vi måste vara överens om att utsläppen ska minska. Och borde vi klara … låt oss sen möjliggöra det också i praktiken, precis som Storbritannien, snart Mexico och andra länder gör genom att anta en klimatbudgetlag. En viktig fråga som varit mycket på agendan den här våren är den svenska energipolitiken, eller snarare bristen på en sådan. I världen och Europa har det börjat hända riktigt intressanta saker på grund av klimatkrisen, sinande oljekällor och kärnkraftshaveri. Aldrig har smart användning av energi och förnybart stått så högt i kurs. Få tvivlar på att det är framtiden. I måndags träffade jag i Malmö Danmarks energiminister Martin Lidegaard. Vi pratade bland annat om detta. För den nya danska regeringen har lyckats precis med det som Sverige har misslyckats med. De har antagit en långsiktig energiöverenskommelse med ett brett politiskt stöd. Grunden till den överenskommelsen är analyser kring vad som samhällsekonomiskt gagnar Danmark bäst. Tillförlitlig energi till sunda priser med framtidens förutsättningar. De slår fast 100 % förnybar energi till 2050 och redan 2020 ska 50 % komma från vindkraft. I en första vända beräknas detta skapa över 75 000 nya jobb. Det är en inspirerande plan. Och de är fullt beslutsamma att genomföra den vilket fått industrin att lovorda både dess tydlighet och inriktning. På få områden är kontrasterna i perspektiv så stora. I Sverige ökar förvisso kilowattimmarna från förnybart, men i mycket långsammare takt än i andra länder och andelen förnybart i svenska energimixen ökar långsammare under den här regeringen än tidigare. Att det förnybara idag byggs ut så långsamt i Sverige beror knappast på att energiföretagen saknar ambitioner. Det är istället främst ett antal politiska beslut som bromsar. Vi har i ett PM som jag släpper idag analyserat Sveriges politik för förnybart och identifierat fem tydliga politiska hinder som hämmar ökad utbyggnad: 1. Avsaknad av färdriktning i energipolitiken. Den nuvarande energiuppgörelsen är en kompromiss utan inriktning. 2. Hotet om ny kärnkraft lägger död hand över utvecklingen av förnybart. Vi har redan sett hur de förnybara branscherna oroas över detta, bland andra solcellsföretagen flyttar utomlands. 3. Dåligt utformade stödsystem för förnybart. I dagarna kom en ny rapport som visar att Sverige är sämst på utbyggnaden av solel. Idag går mer direkta och indirekta stöd till redan lönsam vattenkraft än till nya förnybara energislag som el från sol och vågor. 4. Ingen vilja till riktig energieffektivisering. Sverige har de minst ambitiösa planerna på att spara energi av samtliga EU-länder. Energieffektivisering är en förutsättning för lyckad omställning till förnybar energi. 5. Begränsningar för vindkraft hämmar utvecklingen ytterligare. Straffskatt på kooperativ vindkraft och försvarets veto på över 10 % av landets luftrum hämmar utvecklingen på ett olyckligt sätt. Allt detta kan politiken göra något åt, om den bara vill. För att läsa hela talet, besök hemsidan.