Om träet i Norrgavels möbler

https://www.klimatsmart.se/images/news/norrgavel250x75.jpg

Uppdrag granskning uppmärksammade i veckan att virke till IKEAs möbler kom från urskogar i Karelen. Bra att situationen uppmärksammas så att medvetenheten höjs. Därmed inte sagt att det finns enkla svar. Svaret på rubrikens fråga, är att inte heller vi riktigt vet. Då jag la grunden till Norrgavel för drygt 20 år sedan, var en dröm att kunna förmedla varifrån virket till varje möbel kom. Det var inte bara en ekologisk tydlighet utan även en ”poetisk” gest – för mig gav det t ex ett tydligt mervärde att furun i min farfars snickarskåp kom från skog intill gården. Men det var då. Även om jag hatar att förståsigpåare alltför lätt avfärdar genuin längtan som bristande realism gäller det att vara observant på drömmar som skenar iväg mot det romantiska. Norrgavel är ett värdestyrt företag och det är längtan efter bruksföremål i samklang med naturen som är drivkraften. Men ingen kan sitta på höga hästar och slå sig för bröstet. Frågeställningar är komplexa och en strikt fundamentalistisk hållning riskerar att inte leda någon vart. Jag insåg väldigt snabbt att för att kunna förverkliga min vision gällde det att inte gapa efter FÖR mycket. Jag gav upp att frakta möblerna med tåg. Jag acceperade ibland en låg inblandning av syntet för att naturtextilen skulle klara högre slitage. Jag sa ja till viss dagssländedesign i butikerna om den vid destruktion kan ingå i kretsloppen etc. Men även om jag tvingades inse att dagens logistik inom virkeshantering inte är förenlig med längtan efter känd ståndort, så är kravet på hållbar avverkning högst relevant. Norrgavel är inte IKEA. Utifrån våra resurser har vi valt att dra nytta av kompetensen inom t ex Svanen miljömärkning. Att Naturskyddsföreningen inte längre har förtroende för FSC-märkning ens i Sverige kom som en nyhet också för oss. I dagsläget finns vad jag vet inget alternativ. Frågan om avverkning av urskog har många dimensioner: Kretslopp: Rätt eller fel, men fokus nr 1 för Ng är att alla våra material ska kunna bli till jord igen. En nedgrävd Länstol återgår till naturen och blir till nya träd etc. Därför säger vi så långt möjligt nej till syntetiska material som bygger på irreversibla kemiska reaktioner. Skogslungor: Utan masskövling av Amazonas regnskogar hade Norrgavel paradoxalt nog inte funnits. Den väckte min instinkt att göra något. Skogen tar upp CO2 och vatten och avger syre som människan behöver. Norrgavel använder bara nordeuropeiska träslag. Vad jag förstår är återplanteringen av svensk skog mycket större än avverkningen. Gamla träd: Generellt är det inte fel att avverka gamla träd, men det är fruktansvärt att tätvuxet gammalt virke används till pappersmassa – eller för den sakens skull IKEA-möbler. Det är som att göra köttfärs av finaste filén. Detta virke ska användas där annat ej fungerar – till musikinstrument och annat hantverkssnickeri. På 1980-talet gick jag utbildning på rikssågverksskolan i Skoghall. Jag minns en skogsägare som verkligen sörjde att modern skogsnäring inte klarar att lotsa uråldriga träd till speciella slutanvändare. Ekologisk mångfald: Monokulturer är på sikt livsfarligt, ett hot mot allt liv. Problemet uppmärksammas ibland först då det redan är för sent. Ur denna aspekt är det oerhört viktigt att värna om urskogar. För mig känns det bra att dessa frågor äntligen engagerar fler än en handfull fältbiologer och miljöaktivister. Konsumenttrycket är överlägset för att förändring ska komma till stånd – se klorblekningen av papper som exempel. Jag säger äntligen! Och samtidigt, att indignerat kritisera IKEA är att göra det lite lätt för sig. Gemene man har vant sig vid en prisnivå som är sjukt billig och helt oförenlig med långsiktig hållbarhet. Alla vet att det redan idag skulle krävas fyra planeter för att klara vår livsstil på ett hållbart sätt. Konsumera mindre, mycket mindre och bättre, mycket bättre. Och ifrågasätt livsstilar som bygger på vikten av att vara ”uppdaterad” samt det rimliga i att årligen ta flyget till Thailand. Skrivet av Nirvan på Norrgavels blogg Nirvans tankar.