Robin Rosenkranz om EUs fiskekvoter 2010

http://www.klimatsmart.se/images/news/robinrosenkranz250x165.jpg

Fisk är en av världens viktigaste naturresurser, men också en av de mest utsatta. Över en miljard människor är beroende av fisk som näringskälla. Den 14 december möts EU:s fiskeministrar i Bryssel för att inleda förhandlingarna om nästa års fiskekvoter. Inför rådsmötet byter se2009.eu några ord med Robin Rosenkranz. Han är ordförande i arbetsgruppen för fiskeripolitik och har jobbat med förberedelserna av ministrarnas förhandlingar. Hållbart fiske är en prioriterad fråga på jordbruksområdet under Sveriges ordförandeskap. Varför är frågan viktig? - Många människor är helt eller delvis beroende av fisk till sin försörjning och föda. Därför är det mycket viktigt att fiskbestånden är i balans och att de håller för ett långsiktigt nyttjande. Är fisketrycket för hårt så ökar risken att vi går miste om denna värdefulla resurs. Under vårt ordförandeskap har vi försökt att lyfta fram behovet av att hitta en balans mellan att bruka och förbruka. Vad utmärker fiskeripolitiken? - Många har en uppfattning om fiskeripolitiken. Den har också en rad inneboende konflikter. Social trygghet för de som jobbar i fiskerinäringen och ekonomisk lönsamhet ställs mot krav på att bevara bestånden och biologisk mångfald. Det är en utmaning att försöka få så många starka och motsatta viljor att enas. I fiskeriförhandlingarna är det vår uppgift att nå resultat som minimerar dessa motsättningar. Med 27 medlemsländer låter det som att det kan vara ganska svårt att enas? - Under de första månaderna av det svenska ordförandeskapet arbetade vi fram en ny kontrollförordning för att komma åt det illegala fisket. Det är den största förordningen hittills på fiskeområdet och vi lyckades få samtliga länder att enas om den. Det fanns stora motsättningar och medlemsländerna hade problem med flera av de föreslagna åtgärderna. Samtidigt delade alla målet att det är nödvändigt att vidta drastiska åtgärder för att minska det illegala fisket. Det var det främsta skälet till att vi lyckades. - En fråga där vi misslyckades var att få en förordning om så kallade tekniska bevarandeåtgärder i Västerhavet antagen. Förslaget skulle, om vi hade lyckats enas, inneburit att storleken på maskor i trålarna och fiskgarnen hade ökats drastiskt. Det hade gjort det möjligt för småfisk att slinka ur näten istället för att fångas och slängas överbord. Alla medlemsländerna delade målet att minska mängden fisk som slängs överbord men det var för många som tyckte att vi gick för snabbt fram. De kortsiktiga ekonomiska förlusterna ansågs vara för höga i relation till de långsiktiga vinsterna. Måndag den 14 december inleds förhandlingarna om nästa års fiskekvoter. Vad innebär förslaget och vad händer härnäst? - Nästan alla EU:s fiskekvoter ska bestämmas till 2010 års fiske. Det handlar om ett åttiotal arter och ungefär hundra bestånd. Fiskeförhandlingarna vid decemberrådet brukar hålla på i ett par dygn och vi blir färdiga framåt natten, ibland morgonen efter. Fortfarande är många bestånd hotade och i förslaget finns därför många kvotminskningar. Den svåraste uppgiften i förhandlingarna blir att hitta den rätta nivån på kvotminskningen. Å ena sidan måste kvoten vara hög nog för att inte fiskenäringen ska slås ut, å andra sidan måste kvotminskningen vara så pass kraftig att bestånden har en chans att återhämta sig. Vad betyder arbetet med hållbart fiske konkret för den enskilde fiskaren? - Fiskaren vill ha tillräckligt höga kvoter för att få avkastning på sin investering i sitt fartyg och övriga levnadskostnader. Ju högre kvoter, desto högre avkastning. Samtidigt får inte kvoterna bli för höga eftersom det blir större risk att bestånden minskar. Och skulle bestånden kollapsa, så har vi ju ändå ingen fiskerinäring. Många fiskare vill också driva på utvecklingen med mer skonsamma fiskeredskap som inte skadar den marina miljön, och som gör att inte så mycket småfisk fångas som sedan slängs överbord. …och för den enskilde konsumenten? - För konsumenten handlar det dels om tillgången till bra och nyttig mat. Förvaltas fiskbestånden bra kan vi också öka kvoterna vilket kan innebära lägre priser. Parallellt med fiskenäringens ansträngningar har även konsumenterna ökat kraven på att fisken på tallriken kommer från ett bestånd som nyttjas hållbart. Även om blåfenad tonfisk säkert är fantastiskt gott tycker fler och fler att det inte är särskilt behagligt att äta något som kan vara på väg att försvinna. Och även om en äkta sjötunga helst ska vara liten så att den får plats på tallriken är det inte lika kul att veta att för att fånga just den fisken har fem andra slängts överbord. Och vad betyder hållbart fiske för dig? - Jag tror att det är fullt möjligt att förena ekonomisk lönsamhet och social trygghet för de som jobbar med fisket, med biologisk mångfald och att fiskebestånden bevaras. Även om det kan innebära att det är en lång väg dit.