Klotet miljögranskar platt-tv apparater

http://www.klimatsmart.se/images/news/

Klotet ska titta närmare på produktionen av platt-tv-apparater. Frågan som intresserat oss är hur delarna i våra nya favoritmöbler färdas runt jorden innan de till slut hamnar i våra vardagsrum? Och vilka spår lämnar de efter sig på vägen? Nu behöver vi hjälp med att hitta lämpliga platser att besöka. Jag själv, Peter Alestig, är helt färsk här på Klotet. Faktum är att detta är min allra första dag på redaktionen. Jag arbetar egentligen med vetenskapsradions nyheter, men kommer att lånas ut till Klotet några dagar i veckan nu under april. Jag är precis nyutexaminerad journalist, från JMK i Stockholm. För ett år sedan ungefär så skrev jag i skolan en lång artikel där jag tittade på platt-tv-apparaternas livscykel. Det hela började med att jag såg stora fina tjock-tv-apparater uppradade utanför mitt soprum i Solna. På tv-apparaterna låg instruktionsmanualer och på skärmarna satt post-it-lappar där det stod: "Varsågod - fungerar perfekt!". Jag blev lite chockad. Hur kunde det komma sig att en tv som för bara några år sedan var varje teknikfreaks dröm, nu skänktes bort gratis? Inne i soprummet fanns förklaringen. I en container låg två stora pappkartonger till nya 42-tums platt-tv. Då befann vi oss mitt i platt-tv-boomen. Alla skulle ha en ny platt-tv. Jag började fundera på hur det egentligen påverkar miljön, hur hållbart det är att slänga tv-apparater som det inte är något som helst fel på? Det blev upprinnelsen till en lång artikel om tv-apparaters livscykel. I det kommande arbetet fick jag reda på massor om hur tv:ns olika delar färdas kors och tvärs över jorden innan de till slut hamnar i våra vardagsrum. Troligtvis börjar resan i Asien, exempelvis i Tangjung i Sydkorea. På en fabrik produceras nämligen den viktigaste komponenten i tv:ns skärm, panelen. Denna skickas sedan vidare till Europa, exempelvis till Spanien eller Slovakien, där hela tv:n monteras ihop. Härifrån skickas den till våra svenska återförsäljare, för att till slut hamna i våra vardagsrum. Och när det sedan köps nytt, som det så ofta görs, så går apparaternas resa förhoppningsvis vidare till återvinningscentralerna. Men mycket elskrot försvinner också på vägen - i en del fall hamnar det till och med i stora högar i Afrika eller Kina, där barnarbetare får frätskador av att utvinna de eftertraktade metaller som finns i elektroniken. Ja, det finns många trådar att börja dra i nu när jag åter får möjligheten att titta närmare på hur platt-tv-produktionen påverkar miljön. Som jag skrev ovan så börjar resan till konsumenten för det mesta i Asien, där de allra flesta lcd-paneler tillverkas. Ofta då med hjälp av en gas som kallas kvävetriflourid, NF3, som är en mycket potent växthusgas som dessvärre inte finns med i Kyotoprotokollet. Den användes helt enkelt i så liten utsträckning när protokollet skrevs, att man hoppade över den. Men sedan dess har ju som bekant produktionen av platt-tv-apparater formligen exploderat. Nu är frågan - är det någon av er läsare som känner till om det finns några fabriker som producerar lcd-paneler här i Europa? Och i så fall, använder de NF3 i sin tillverkning? Inte världens lättaste fråga att svara på, men kanske sitter någon av er inne med svaret. Och jag tar i så fall tacksamt emot er hjälp!